Det är på morgonen när solen visar sig över fälten här på Österlen som jag ler med hela ansiktet.
Som en slöja ligger ett vitt dis och spricker upp på ett par minuter. Jag vill inte missa det för allt i världen.
Inte heller när himlen visar sina tecken på att solen vill ge månen en plats.
När solen får en apelsinfärg och ger den sista värmen för dagen.
Jag älskar alla dessa nyanser som solen ger här nere. Magiskt!
Kram Linda
Förstår att du älskar det. Vackert!
SvaraRaderaKram Anna-Lena
Verkligen magiskt vackra bilder, förstår din känsla. :-) kramizz Laila
SvaraRaderaVilka vackra bilder du bjuder på. Förstår att du njöt och inte ville missa de. Kram
SvaraRadera