Kvällste, yogatidning och småtankar om mammarollen

Egentligen skulle jag vara och träna men det blev en kväll med dotter, te och Idol istället. 

Det finns en viktig stund i dom kvällarna tycker jag. Att få vara tillsammans. Allt handlar inte om att vara aktiv och social, utan bara finnas nära om det behövs. Jag vill inte vara en mamma som man når visa sms eller telefonen.

 För ett par år sedan jobbade jag mest hela tiden, då var det en tid jag älskade. Vara i farten, hade ett högt mål med bra plan på vad jag ville. Jag försökte få ihop min vardag med alla pusselbitar hela tiden. Det höll inte i längden för mig. Och brytpunkten var när sonen sa att jag aldrig var hemma, inte ens när jag var hemma. 

 Efter det har jag alltid satt familjen först. Jag vet att det kommer en tid då jag kan göra massa andra saker på fritiden. Då våra barn inte finns kvar i huset. men nu är det en tid som dom hänger med kompisar, är instängda på rummet och verkar oberörda av vad jag gör. Beviset kom härom dagen då dottern kom ut, satte sig tätt och sa att det var så skönt att hon bara kunde öppna sin dörr och så var jag där. 

 Det är precis så jag vill ha det, vara närvarande, finnas där med en kram om det skulle behövas, prata om något måste sägas. Inte vara ett svar på telefonen att jag kommer hem senare eller att vi får ta en kväll någon annan gång för jag ska...

Det säger inte att jag bara sitter här och passar upp utan jag har absolut ett liv utanför mina väggar med ;-)

Det tar bara inte lika stor plats längre bara...

Nu blir det måla naglar i en mörk höstfärg, Känns lite snyggt,

Kram Linda