Jag har 4 bröder. Tänk... 4 st och alla är helt olika varandra. Men jag har bara 1 storebror och han har varit min förebild eller faktiskt är fortfarande i vissa lägen.
När jag var liten var det han som kunde skälla på mig, släpa omkring på mig, hitta på lekar, fiskade och spela kula och berätta historier. Han öppnade dörren till sitt rum efter lite tjat och han skvallrade aldrig när jag gjort bus.
När vi blev större fanns han där som en vägvisare så jag inte hamnande snett i livet, hotade mina pojkvänner (som storebröder ska) han lärde mig biljard och var den som kunde trösta mig när min första kärlek gjorde slut.
När jag flyttade från staden vi bodde kunde jag åka ner och bo hos honom och bara umgås. Ett tag gled vi ifrån varandra och jag saknade honom massor. Men han fanns ändå där på något sätt, det var bara att skriva en rad eller ringa ett samtal.
Som vuxen pratar vi med varandra på ett helt annat sätt känner jag. Han är en av dom jag litar mest på och han ger alltid ett ärligt svar när jag ställer en fråga. När livet tar en annan vändning så kan vi prata på i långa samtal och vi kan umgås i tystnad. Att ha en så fin storebror gör att man aldrig känner sig ensam.
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för era fina ord ni lämnar här! /Linda