Jag måste berätta en händelse som hände i veckan. Sonen och mannen låg sjuka måndag till onsdag och dottern var nog lite avundsjuk på att bror sin fick vara hemma och ligga i soffan när hon fick gå i skolan.
På tisdagsmorgonen väckte jag henne med klappar och kramar för att berätta att det fanns en överraskning bara för henne och mig i köket.
Nyfikenheten gjorde såklart att hon gick upp direkt och ner för trappan. Där hade jag dukat upp frukosten vid köksön med tända ljus och filtar. Bara för oss. Oboy fanns i glaset och en smörgås gjord av kärlek.
Vi kröp upp på stolarna och viskade till varandra så bara vi kunde höra samtidigt som Wildkids visades på min I-phone. Stunden blev så mycket större än vad både jag och Ida tänkte tror jag, men i just det ögonblicket möttes vi på ett helt annan mamma-dotter sätt. Ett sätt som vi aldrig tar oss tid till men kommer framöver att göra. Min lilla dotter som blivit så klok och vacker och som gör mig så stolt.
Och det slår mig ännu en gång att det är dom små sakerna som kan vara dom viktigaste stunderna. Ja ni vet se pärlorna bland juvelerna.
Ett minne för livet...
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för era fina ord ni lämnar här! /Linda