Jag kan minnas samtalet så väl än idag. Även om det gått många år. Hur länge sedan det var vet jag inte, jag vill inte minnas jag vill inte komma ihåg. Ändå sitter ordet som en klump i magen och hjärtat.
Några veckor innan samtalet, det var en söndag hade mamma och jag varit på en promenad och hon berättade att hon hittat en knöl i sitt bröst och skulle in redan på måndagen för att kolla upp det. Hon sa att hon redan visste var det var och jag kände att jag nästan blev arg på henne. -hur kan du säga så? frågade jag. du vet inte alls vad det är, det kan lika gärna vara en körtel som fått fnatt. Men hon visste....
Dagen efter åkte hon in och dom gjorde ett prov som skulle ta 2-3 veckor att få svar på. Dessa 3 veckor var samtal efter samtal i telefon, resor hem och sms på löpande band. Jag har aldrig sett min mamma så rädd. Dagen då min pappa ringde hade jag en av mina svägerkor här på fika, kanske tur det.. Hon fick ta hand om mig när jag la på luren. Ordet bröstcancer ekade i mitt huvud och en flod av tårar och förtvivlan blandades av orättvisa och ilska. Jag lovade min där och då att jag aldrig skulle bryta ihop framför henne utan bara peppa och hålla upp modet. Jag grät när jag blev ensam istället under hela perioden.
Det blev operation snabbt och varje dag satt jag med min mamma i telefon för att peppa och locka fram glädje och tillit. Vi plockade vita stenar jag och barnen som lyckostenar i en påse som hon kunde ha med sig varit hon än var. Vi hittade alltid något att avsluta samtalet med ett skratt och vi hittade alltid en ny orsak till att tänka frisk. Min tro är att det och massa kärlek gjorde att hon är frisk idag. Hon har blivit friskförklarad och passerat dom första 5 åren. Hon hade tur och vi skattar oss lyckliga alla i hennes närhet att hon mår bra.
Att en sådan sjukdom finns är ett hemskt mysterium och jag önskar av hela mitt hjärta att vi alla hjälper till att bidra med små medel att hjälpa forskningen framåt. Och jag tycker oktober är en fantastisk månad att uppmärksamma det.
Jag älskar dig friska mamma!
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för era fina ord ni lämnar här! /Linda