När jag gick i skolan tyckte många att jag var konstiga. Jag pratade om ufo, andra dimensioner, att vara känslig för andras humör, telepati, liv före och efter och spöken. En del skrattade och en del sa inget. Själv var jag kaxig och utmanade många i deras tankesätt.
Någonstans i den delen av livet stängde jag av och var tyst. När jag flyttade från staden jag växt upp i till andra sidan Sverige ville jag inte säga min åsikt på något plan, jag blev rädd att bli kallad konstig.
Nu ca 20 år senare är jag här. Jag vill leva och det är på alla plan. Inte konstigt att jag läser så mycket runt ämnet balans mellan kropp och själ. Jag älskar när jag inser att jag inte var konstig utan har samma tankar som så många andra. Att jag har en fysisk kropp är inte svårt att förstå. Det har vi alla.... men att tänka att vi är i ett större sammanhang kan vara svårare för många.
Att välja och prata om energier, kärlek och själakunskap är helt plötsligt en vardag och jag har människor runt mig som gärna delar med sig av sina tankar och erfarenheter runt ämnet.
För några månader sedan sa en nära vän till mig -nu är du lika flummig som vanligt Linda, log jag och svarade -ja kanske det men när vi ses på andra sidan av detta livet kommer jag möta upp dig och säga "vad var det jag sa" :-)
Önskar er en fredagsmysig kväll
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för era fina ord ni lämnar här! /Linda