Vissa dagar blir så knasiga. Som idag, en kund kommer in i butiken jag jobbar. Han pratar engelska och jag hackar mig fram så gott jag kan. (Tyvärr anser jag mig inte vara så bra på språk)
Vi står och tittar på en stickad tröja i butiken. Och av någon anledning börjar jag prata om att mönstret och färgerna nästan är som det man har på glassen.
- in Sweden we call it strössel.
Han stannar blicken och ser ut som ett frågetecken och tackar för samtalet. Det blev ingen tröja där..
Själv gick jag in på lagret och kliade mig i huvudet. Hur tänkte jag där....
Det var lika smart som när man höjer rösten till någon som inte förstår. Precis som om det skulle bli tydligare genom att göra så. Undra vad han tänkte...
Det roar iallafall mig idag,
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för era fina ord ni lämnar här! /Linda